Idag börjar jag skriva tidigt på morgonen.
Klockan är 04.22 när jag börjar skriva på det här.
Varför börjar jag skriva så tidigt. Jag har ett problem som har funnits ett tag.
Jag får krypningar i ryggen som gör det omöjligt för mig att sova.
Då är jag tvungen att ta värktabletter som dämpar krypkänslan i ryggen.
Därför har jag inte lyckats somna än.
Hur står det till i övrigt med mig? Jodå, ganska bra annars. Biverkningarna börjar att ge med sig så jag mår bättre på den fronten. Vi får se om jag kan ta den tredje dosen på onsdag eller om jag måste vänta på grund av infektionen som de hittade i överkanten på lungan.
Det går mycket tankar genom huvudet när man är vaken på det här viset. Jag pratade med den av mina vänner om rädsla för att dö. Han och jag var ganska ense om att vi var inte rädda för att dö men vi var inte redo. Vi kände bägge två att vi hade mera att erbjuda och göra innan det är dags. Det är nog ganska naturligt att man börjar tänka i sådana banor när man får en sådan här sjukdom. Cancer är ett väldigt laddat ord även fast prognosen är mycket bättre nu för tiden än det var för 15-20 år sedan.
Jag tror att de flesta har sett att jag har blivit bonusmorfar för ett par dagar sedan. Det är en sporre för att bli frisk och få uppleva det lilla knytet. Nu är jag både farfar och morfar…. Hmmm har man blivit gammal?
Nä skämt åsido så är jag fortfarande ung i sinnet även kroppen inte riktigt instämmer i den tolkningen.
Jag känner att jag måste nämna Pia min sambo. Hon är mitt stöd och min klippa i detta. Jag har svårt ibland att förstå att jag har haft sån tur att träffa henne. Hon har en personlighet där hon bryr sig om och gör allt för oss som är i hennes familj. Hon engagerar sig så mycket att jag är orolig för att hon glömmer bort sig själv. Men som ni förstår är hon den jag älskar över allt.
Idag fick jag ett uppskattat samtal från Gösta som jag hade ett trevligt samtal med. Tyvärr träffas vi alldeles för sällan men som alltid har vi våra liv att leva och det gör att man träffas inte så ofta.
Idag kom Emilia hem från BB med nytillskottet.
Så idag fick jag träffa barnbarnet för första gången. En trött liten krabat. Det var många år sedan jag fick hålla en sådan liten krabat. Det var en sentimental känsla att se och hålla det lilla livet. Jag är visserligen bara bonusmorfar men jag känner det som att jag är morfar. Det ska bli mysigt att se henne växa upp.
Jag tror att det räcker för idag och vi hörs imorgon.
Fusse Over & Out
Det här fixar du Fusse Du och Pia är dom finaste omtänksammaste personer jag någonsin träffat Ni kommer att få många fina år tillsammans med lilla Ellie 💪🙏🤗❤️❤️❤️
🥰